Att bara vara har blivit något fult i vårt samhälle. Det ska göras saker hela tiden, produceras, konsumeras, arbeta, göra nytta, komma framåt…
Till och med när vi ska slappna av ska det helst vara i form av en aktivitet som till exempel yoga, meditera eller mindfulness.
Det är som att folk har glömt bort hur det är att bara vara.
Vad jag menar med att bara vara är att inte försöka ingripa på något sätt, inte ändra något, inte planera för framtiden eller göra något nyttigt. Att inte ägna sig åt någonting annan än att bara låta tiden ha sin gång. Vara närvarande. Lyssna på tystnaden. Titta på regnet som faller. Eller ditt barn som leker. Bokstavligen vänta på att färgen ska torka.
Det är en konst att kunna stanna upp och bara vara och det blir allt svårare i vårt samhälle där vi ständigt är lockade med sociala medier och smartphones. Så fort vi får en ledig stund eller måste vänta på något åker mobilen fram. Vi blir ständigt matade med information.
Att leva är inte så “bara”. Att vara levande är faktiskt ganska fantastiskt och ganska konstigt och sjukt osannolikt att vi ens är. Ändå finns vi här. Men vi verkar så otroligt oimponerade av det för det är aldrig nog.
Vad är det vi har så bråttom till egentligen? Varför är vi så stressade? Och vad är det vi är rädda att missa? Jag tror att om vi aldrig stannar upp och liksom trycker på paus, då missar vi något.
✏ Ta en paus någon gång idag och tillåt dig att inte göra någonting, annat än möjligtvis att förundras över den ofattbara osannolikheten att du ens lever 🙂
📗
you don’t have to leave your room
remain sitting at your table
and listen
don’t even listen
simply wait
don’t even wait
be still and solitary
Life will offer itself freely to you
to be unmasked,
it has no choice
it will roll in extacy at your feet
Franz Kafka