Det lustiga är att när jag bestämmer mig för att göra mindre, då får jag ofta mer gjort. Jag bestämmer mig t ex för att jag ska skriva 100 inlägg. Om jag bara har det målet känns det jättestort och svårt att ta tag i. Då delar jag istället upp det i målet att göra ett om dagen, då kommer jag att vara klar om 100 dagar. Ganska lång tid, men om jag aldrig börjar då tar det ännu längre tid. Sen gör jag gärna en nedräkning där jag börjar bocka av varje delmål så jag kan se hur mycket jag fått gjort och känna mig duktig över det, och se hur mycket som är kvar. Sen när det känns jobbigt då tänker jag att “Bara ett, det klarar jag.” Men när jag väl har fått det gjort är det ofta jag får inspiration till ett till. Och jag tänker om jag gör två, då går det dubbelt så fort!
Anledningen till att det fungerar så bra är att det svåraste oftast är att just starta. Är målet så litet att det känns överkomligt att göra, kan du lättare göra det även om du inte känner för det. Har man bara startat är det mycket lättare att fortsätta.
På liknande sätt gör jag när jag tränar yoga. Jag är lite av en periodare när det gäller yoga. Jag kan ha en morgonrutin som jag kör varje dag i flera månader sen händer något som gör att jag bryter rutinen ett tag och sen kan det gå länge innan jag kommer igång igen. När jag ska komma igång bestämmer jag mig för att göra en solhälsning om dagen. Bara en, sen ska jag vara nöjd. Jag tror aldrig att det har blivit bara en solhälsning. När jag väl är där är det andra positioner jag känner för och vips är jag inne i en morgonrutin igen.
✏ Ta ett av dina mål och dela upp det i små små delmål, så små att det nästan känns löjligt. De ska vara så små att du kan göra dem även när du absolut inte känner för det.