Jag måste inte ha rätt – vilken befrielse!
När jag ser tillbaka på hur jag var när jag blev sjukskriven inser jag nu att jag blivit mycket snällare mot mig själv. Jag var nog något av en perfektionist och en perfektionist inser jag nu är någon som tror att hen är eller behöver vara bättre än andra, för ingen är perfekt, varför skulle jag behöva vara det?
Jag har lärt mig att det är ok att vara mänsklig. Att göra fel, att ha svagheter. På det sättet har jag fått mycket mer tålamod och medkänsla med mig själv när något inte är precis som jag tänkt mig. Det gör att jag släpper saker mycket snabbare, inte ältar lika länge, oroar mig mindre för sånt jag sagt eller andra sagt till mig. Det har också gjort att jag har mer medkänsla och tålamod med andra och deras mänsklighet.
Jag tror att ju snällare du är mot dig själv, ju mer kan du utvecklas. För om du accepterar att du inte är perfekt, att du helt enkelt är mänsklig, och bestämmer dig för att du tycker om dig själv inte bara trots, utan kanske till och med tack vare det, ju mindre rädd är du att till exempel erkänna att du har fel. Vilket är toppen för alla slags relationer, inklusive den med dig själv. Du vågar ifrågasätta dig själv och tänka om, göra om. Du vågar misslyckas. Du vågar ifrågasätta din självbild, kanske skapa en ny. För du vet att det är ok att ha fel, göra fel, tro fel, och du kommer inte att straffa dig själv med skuld och skam utan acceptera och göra om, göra rätt. Naturligtvis kan det nya rätta också vara fel, så är det att vara människa. Men det viktigaste tror jag är att man fortsätter utvecklas, inte att man hittar alla de rätta svaren, som ju kanske inte ens finns.
✏️ Var så snabb du kan med att förlåta dig själv om du gjort ett misstag eller felsteg. Törs jag gå så lång som att påstå att det inte ens finns något att förlåta? Du är mänsklig, gör om, gör rätt, gör fel igen, det är ok.
PS. Jag behöver väl inte skriva det här men jag vill bara förtydliga att det naturligtvis finns tillfällen när skuldkänslor är bra och ska få dig att vara en bra människa mot andra, mot dig själv och mot jorden, du vet själv när de är berättigade, jag vill bara hjälpa dig att urskilja skillnaden mellan konstruktiv självkritik och självnedbrytande.
